Lost in myself

Ordet tomhet kom upp i huvudet, det fick mig att fundera.

Varför känner vi tomhet ibland?
Få känslor är värre än att känna sig helt tom. På samma sätt som jag hellre ger ett dåligt första intryck än att inte ge något alls så känner jag mig hellre deppig än tom. Då känner jag något i alla fall, då känns det att jag är mänsklig. Ibland kan det kännas som jag bara är en robot, programmerad att känna, tänka, tycka osv. Andra gånger är det som jag är mer mänsklig än någon annan när jag blir överöst av olika känslor, bra som dåliga.

Jag kommer ofta på mig själv när jag sitter och funderar om hur andra personer ser situationen som utspelare sig. Hur mycket skiljer sig deras upplevelse från min?
Den färgen som är grön för mig kanske är som röd för någon annans ögon. Även om vi båda vi att den färgen vi kollar på är grön så kanske vi ser färgen på två helt olika sätt. Hur vet vi om vi tolkar smaken av curry likadant?
Jag skulle vilja prova någon annans sinnen för en dag och känna, lukta, höra, smaka och se skillnaden. Jag föreställer mig att kunna äta gräddtårta och tycka att det är gott, att lyssna på death metal utan att få ont i huvudet eller att bara kunna njuta av en kall vinterdag. Små saker som jag antagligen aldirg kommer få uppleva för att mina sinnen är på ett visst sätt.

Det finns en sak som jag gör ganska ofta som är lite udda även i mina ögon. Man är vid nån social tillställning och börjar bli lite uttråkad. Då funderar jag ofta på "Vad skulle hända om jag gjorde så?" eller "Hur skulle de reagera om jag sa det där?". Det är ofta väldigt bizarra eller vulgära saker som att säga helt oväntat typ "Dra åt helvete, du är äcklig." eller att ta maten på tallriken och hälla på den som sitter bredvid. Som tur är så är det och kommer alltid vara bara tankegångar.

Det var allt för denna gången. Peace out.